..har vi alla som rest där hört talas om. Man ska aldrig ha bråttom någonstans i Ukraina, och ska du röra dig i närheten av långdistansfärdmedel så ha med dig passet! Oftast rör sig poliserna i klusters runt buss- och tågstationer. Jag har givetvis en icke-smickrande teori om detta, och det är att kring de ställena har folk som mest brottom och betalar gärna en slant till poliserna för att hinna med sitt tåg, sin buss, sitt flyg, sin whatever.
Det här hände givetvis mig, men jag ser alltid till att vara ute i god tid med att köpa biljetter, så nu var klockan bara strax innan 1100, och min buss - till vilken jag just köpt biljett - gick inte förrän 1900. Ergo - FETT med tid att inte ge poliserna det de vill ha. Jag har en 0-tollerans mot korrupta snutar och andra djur, och tycker att andra också ska ha det. Om vi som reser till Ukraina ger poliserna dessa små extrabonusar så kommer Ukraina snart sjunka ner i samma träsk som Ryssland med en korrupt poliskår som trakasserar befolkningen, en maffia som styr kapitalet, och en icke-demokratisk Putin som styr landet.
Смерть Фашизму - Död åt fascismen - stod det ironiskt nog på ett tåg vid stationen.
Tidigare när jag har fått prata med poliserna i Ukraina har jag kommit undan genom att låtsas kunna prata mindre ryska än jag egentligen kan. Jag kan inte mycket, men tillräckligt för att klara mig med vardagsbestyren. Så när den tjocka bad cop kom fram till mig så körde jag samma rutin som jag alltid alltid kör när jag hamnar i diskussioner med semi-korrupta myndighetspersoner i utländer. "- Ja ne panimajo." (jag förstår inte)..
Han körde då sitt starkaste kort, "- Passport".. ..vem fan släpar med sig passet när det är tvåhundra grader och man har så lite kläder på sig som möjligt? Det är här 80% åker dit, och han vet det, det är därför han kör det kortet. Jag förklarar med så få ord som möjligt att det är på hotellet, eg. "- Gastinitsa."..
"- Inte bra, inte bra!" svarar han. Han och hans kompis säger "- Что делать?" (Vad göra?) upprepade gånger och knackar mig på plånboken som jag har i sidofickan. För att få hjälp att prata med den obildade svennen springer good cop iväg och släpar dit en förbipasserande som får "tolka" på knagglig Engelska. Engelskan var dock så knagglig att jag omöjligt hade förstått att jag skulle få sitta på polisstationen i tre timmar för identitetsverifikation om jag inte kunde trolla fram mitt pass omedelbums.
Lyckligtvis hörde jag dem säga det på ryska, så det gjorde inget att tolk nummer ett egentligen inte kunde Engelska.. ..sedan hämtar de tolk nummer två, random dude from the street, som på samma knaggliga Engelska säger exakt samma sak. "- Three hours without passport". Jag har dock all tid i världen, och worst case så missar jag Sasha och Natalia.. En liten detalj är att poliserna refererar till dessa obildade privatpersoner som tolkar som de fixat fram när de pratar med sina överordnader om incidenten.
Även om jag skulle förlora mina 140 kr som bussbiljetten - till Odessa- som jag hade köpt kostade så skulle det inte göra något om jag så hade blivit kvarhållen till den 28:e. Huvudsaken är att jag hinner till Kiev till den 29:e då mitt flyg går hem, annars blir Karina så arg. Till saken hör att jag betalat en hel del pengar för mycket tråkigare sightseeings än den här, och den här var gratis.. ..and what could they possibly do? Om de så skulle spärra in mig några dagar så innebär det gratis hotell, OCH mat! Förmodligen bättre mat än korv, ägg och kefir som jag har ätit hitintills:).. ..fast jag älskar korv, ägg och kefir:/.. Jag får i alla fall en fantastisk blogghistoria oavsett!
De körde vidare på sin good cop/bad cop-rutin ett tag till.. ..och här tror jag fortfarande att jag ska komma undan utan problem, samtidigt som de tror att de ska få en slant utan problem. Giganternas kamp börjar - jag vet att jag har oändligt med tid, men jag vet också att jag är sen till min dejt med Sasha och Natalia. Jag skjuter iväg ett SMS, på klanderfri ryska till Sasha och Natalia - där jag förklarar mina problem.
Poliserna tar nu fram en bok skriven med krylliska (ryska bokstäver) och frågar om jag kan läsa krylliska, jag nekar men kontrar med att ta upp en handskriven lapp med busstider till Odessa som jag fått på busstationen. De ba - what the fuck??? - och jag ba - ett-noll till bitesized. Till sist bestämmer de sig för att spela ut sitt sista desperata kort, de hotar med att ta mig till polisstationen och pekar.. ..vilket får det att pirra till i mig av glädje och upphetsning - jag tar täten och går med raska steg!
När vi kommer fram till polisstationen så stannar poliserna utanför i solen och jag tänker stilla för mig själv, snälla sätt mig i en cell.. ..för bövelen! Ingen svettas som bitesized när det är 35 grader i skuggan och han står i solen. En fyllig poliskvinna och good cop pekar runt hörnet på polishuset och går dit och konfererar samtidigt som bad cop tar med mig in på stationen. "- Phew - skugga!"
När jag kommer in börjar random poliser; uniformerade och civila flocka sig kring mig och spänna ögonen i mig. De tror säkert att jag har gjort något riktigt allvarligt.. ..yeah, right.. Nu kommer good cop och den fylliga poliskvinnan tillbaka. Nu har de slagit ihop sina begränsade intellekt och försöker övertyga de andra poliserna om att jag fotograferat något hemligt som man inte får fotografera, och poängterar att jag har en professionell kamera - tackar-tackar, jag tycker också den är ganska tight..
Jag var på en offentlig fucking tågstation. News Flash - Kalla kriget är över, vad är det man inte får fotografera? Från att ha varit världens hemligaste ställe är nu ubåtsanläggningarna öppna för turister, vem tusan är intresserad av att ta spionbilder på utsidan av en tågstation?
Jag tar upp kameran och visar dem bilden jag har tagit på Sevastopol-skylten ovanför tågstationen, och bilden på död åt fascismen-tåget.. ..de snappade inte upp ironin.. Sedan visade jag lite bilder på Natalia och understrykte att jag tyckte hon var mjau-mjau - vilket resulterade i ett leende från good cop.
Sedan ber de mig visa bilderna i mobiltelefonen, och det kan faktiskt vara så att jag hade filmat poliserna.. ..och om jag hade gjort det så var det för att ha dem och min kamera på bild ifall min professionella kamera helt plötsligt skulle ha försvunnit. ..och om det var så så kan det ha varit så att jag snabbt och omärkbart tyvärr fick ta bort filmsnutten eftersom det faktiskt var olagligt att fota/filma på polisstationen.
Top Secret trainstation in Sevastopol..
Helt plötsligt ringer Natalia och ber att få prata med polisen, jag ger luren till good cop och han pratar med henne. Dock inte så länge innan fylliga poliskvinnan beordrar honom att lägga på, han fortsätter ett litet tag men lägger sedan på.
Efter att ha misslyckats med att ha anklagat mig för spioneri får de för sig att jag har gått över spåren på ett ställe där man inte får gå över.. ..ja, samma ställe som personalen på tågstationen bad mig gå över när jag frågade efter busstationen. Inte heller det fick de att flyga, deras överordnader har tydligen lite högre krav på vad man kan sätta dit folk för i Ukraina.
Jag vet att hostelen i tid och otid får springa runt till polisstationerna med pass så jag tänker att det börjar bli dags, så jag ringer till Adam på TIU Bolshaya Sevastopol och berättar att han måste skicka någon med mitt pass eftersom polisen inte ville släppa mig utan muta. Adam är en fantastisk man, lite av en fadersgestalt för mig. Över två meter lång, hårig som en gorilla och ser ut som en yxmördare.. ..förmodligen är han en också. Han har dock ett hjärta av guld och skickar sin fantastiska lilla hjälpreda Jana, en 20-årig student och veritabel gasell.
Jana - gasell och dessutom en fantastisk tjej på tusen andra sätt.
Jana kommer dit på 15 minuter blankt, och blott ett par minuter senare kommer Sasha och Natalia också dit! Det finns en cool sak med moderna europeiska pass, och det är att ens bild är återskapad perforerat i passet, så om du håller upp det mot ljuset så ser man bilden igenom passet. Jag demonstrarade det för dem, bad cop tyckte det var lite coolt, poliskvinnan.. ..not so much. Can't win them all.. Natalia pratar med poliserana samtidigt som jag och Jana pratar lite strunt om hur det är att sitta fängslad.. ..efter ett tag kommer poliserna på att de faktiskt inte kan göra något, ingenting, och jag blir släppt. Jag skakar hand med bad cop polisen och tackar för mig, och bockar åt poliskvinnan.. "- Oчень приятна!", serveras med mitt bredaste leende.
Post mortem-diskussion i köket på hostelet efter deras dramatiska fritagning av mig!
Jag vet inte hur mycket pengar de hade viljat ha, men jag mutar hellre Jana än polisen.. ..så jag gav henne 50 grivna, ca en halv dagslön för en genomsnittsukrainare. Jag hade själv ganska tight om pengar eftersom bankomaterna på Krimhalvön inte vill ge ut 2-3 000 åt gången, och med uttagsavgifter på 35 spänn vill jag inte ta ut mindre, så 50 var ganska precis vad jag hade råd med. Hade en marginal på 17 grivna när jag kom till Odessa.
"Get the hell out'a dodge!" - är det sista jag hör när jag lämnar polisstationen.. ..och jag hade ju redan min bussbiljett!