Jag tänkte vara ute i god tid och köpa min biljett till tåget redan idag, trodde inte det skulle bli några problem, men sen visade sig svårare än jag trodde att hitta biljettkassan - men på min klockrena ryska kunde jag med hjälp av lite lokalbefolkning hitta biljettkassorna.

Väl där vid biljettkassorna började nästa problem.. ..jag hade några krav på mitt tåg. Först och främst skulle jag åka imorgon, och inte ta snabbtåget, utan det vanliga. Dessutom skulle det vara nattåget, men jag hade inte riktigt koll på när det gick. Dessutom ville jag åka tredje klass, något som jag bittert kommer få ångra.

Det var lite knepigt att prata med den ryska babushkan som jobbade i kassan, hon kunde ingen Engelska, och jag kan inte förstå varför biljettförsäljare på Ukrainas största tågstation inte tvingas lära sig biljettförsäljarengelska.. Efter att ha pratat i några minuter så fick jag i alla fall biljetten! Jag kände mig lite som Kalle i Kalle och Chokladfabriken när han helt plötsligt fick sin guldbiljett i handen.

Jag bad tjejen som är chef för hostelet att kontrollera biljetten om den verkade okej, den var ju alldeles för billig. Hon kollade och sa att det såg helt okej ut.. ..sen såg hon priset och började skratta. Det är tydligen alldeles för billigt för att det ska kunna hålla mänsklig standard. Förmodligen kommer jag att få sova i en boskapsvagn eller liknande.

Jag tog sjukt många härliga bilder på människor på tågstationen, och dessutom exteriörbilder, men de får ni se en annan gång. Jag ska dock bjuda på en annan bild, den är lite larvig, men det får ni ta! Undra om han äter på en lus, eller om det bara var en slump att lusen låg där.

När jag sedan kom hem så tänkte jag uppdatera bloggen och sedan gå och lägga mig, men så blev det självklart inte.. ..vi har blivit invarderade av polacker. Polacker gillar vodka, och trugar gärna, och eftersom jag är svag för vodka lyckades de självklart lura i mig några shottar. Känner dock knappt av det, men det var ett litet personligt nederlag!

Anyways - till vodkan hade vi små salta fiskar som tilltugg, faktiskt ganska gott, även om fisksmaken verkligen var påtaglig. Eftersom den var torkad luktade den inte så mycket förrän den hade blivit fuktig i munnen, skulle inte vilja kyssa mig själv just nu:).

Fantastiskt trevliga polackar var det i alla fall, även om de var lite högljudda och stojiga. De blev tillsagda av värdinnan, och efter det fick jag sitta barnvakt åt dem så de höll sig lugna. De var typ 20-22 år, de små busfröna! Det häftigaste var att en av killarna, trots att han pratade okej Engelska, envisades med att prata Ukrainska med mig:).. ..med handsignaler och lite charader så gick det över förväntan! Bra kille, men som sagt, lite stojiga!