Stötte på det här muntra gänget i jakten på en restaurang vid 23-tiden. Jättetrevliga och vi pratade ryska i säkert 30 minuter utan att förstå någonting alls:).. Men de var i alla fall jätteglada och trevliga, nyckeln till de glada folken i Kharkov är som på så många andra ställen vodkan.. ..oslagbart! Helt plötsligt vågar vem som helst le, och alla kommunikationsförbistringar försvinner; själv var jag helt nykter så min ryska var lite knaggig!

Vi hittade till sist en pizzeria, som dessutom hade uteservering. Efter att ha gått igenom hela menyn så hade vi lyckats bestämma oss om en Cesarsallad åt mig och en Grekisk åt Katja. Efter det promenerade vi ut planlöst på stan, med våra kameror i högsta hugg, tills vi hittade en dygnet-runt-öppen bar. Där började vi bäställa in saftdrinkar åt mig och whisky åt Katja - som kronan på verket en vattenpipa.

Katja delar mitt fotointresse, men har bara en liten kompaktdigitalkamera, men den håller hon på att fylla med alldeles fantastska bilder. Hon har öga för fotografering, något som jag aldrig kommer att få. Orättvist.. Vi gillar dock att fota ungefär samma saker, och fotografera är det vi har gjort hela dagen. Båda med en förkärlek för Sovjetmermorabilia. Vi hamnar båda i något tillstånd av extas när vi ser en betongklump med hammaren och skäran.

Förutom fotografering har hon en märklig dragning till statyer, jag vet inte vad det är frågan om, men förmodligen har man all anledning att oroa sig.. ..eller inte jag, jag är ju ingen staty.

Alla födda på 70-talet minns de där konstigt teknade pretentiösa barnprogrammen som bara hade ett existentiellt skäl, och det var att ge barnen sunda värderingar. Runt omkring i staden hittar man sådan läskig konst, som den nedan.. ..some really cool but scary shit!

Kanske får ni ser en fan-picture med mig och en favorit från 70-talet, men jag tror jag suger på den karamellen ett tag. Ska försöka mig på att dra ut och springa bort min huvudvärk, och om jag somnar innan dess så gör inte det så mycket heller!