Never stop smiling

Share written 2011-12-03 @ 21:48:01

Never stop smiling, and never let them disillusion you. If you keep on smiling even when they frown, eventually you will get them to smile back..

School Portrait (2011) from Michael Berliner on Vimeo.


Fördomar och att inte kunna lita på folk

Share written 2011-07-19 @ 06:23:46

Den som orkar läsa det här oändligt långa inlägget och dessutom känner mig kan ha i bakhuvudet att Karina inte var en hemlighet och att jag inte riktigt förstod att det skulle bli så här knasigt i slutänden.. ..i övrigt kan ni få hata mig ändå..

Det finns få saker som begränsar en så mycket som om man inte vågar lita på människor. Inte bara på resor, utan även i vardagen. Om man alltid tror att andra har en hidden agenda så vågar man aldrig släppa in folk på livet, och släpper man inte in folk på livet så blir man ensam. Dessutom blir ens liv så tråkigt om man aldrig vågar ta en chansning, man hittar ju inte alla guldkorn själv, lättare att hitta om man tar hjälp av andra.

Ukraina Yalta Trumpetblomma som jag inte vet vad den heter..

Redan när hon klev upp på bussen såg jag att hon gav mig ett sånt där ögonkast som man direkt i maggropen känner innebär problem - ett till, och ytterligare ett. Hon sätter sig på sätena på andra sidan mittgången från mig. Helt plötsligt kommer det in en man i hennes ålder, hon reser sig upp och släpper in honom. Han sätter sig på det innersta sätet och naturligtvis tänker jag pojkvän.. ..varför skulle jag tänka något annat.

Jag förstodd inte varför hon hade gett mig de där blickarna - kanske hade jag misstolkat dem.. ..kanske var det bara på grund av att jag var alldeles dyngsur av svett sedan min raska promenad med all packning till bussen (se förra inlägget), kanske var det min gigantiska kamera, eller kanske hade hon helt enkelt bara gett mig de där blickarna för att jag såg så annorlunda ut.

Yalta - Sevastopol - bussfönster bus window sign skylt

Hon fortsätter stjäla blickar och jag försöker ignorera henne - men kan inte låta bli att titta dit då och då mellan mina foton som jag tar ut genom fönstret. Helt plötsligt hoppar det upp en storvuxen kvinna på bussen och sätter sig bredvid mig.. ..blockerar den fria sikten mellan mig och min bussromans. Jag gillar uppmärksamhet, men på sätt och vis kändes det som en befrielse, särskillt eftersom jag med mina Aspergerliknande symptom inte kan sortera och tolka signalerna från kvinnan i fråga.

Den skyddande muren är dock högst temporär - en halvtimme kanske, kanske mindre. Så fort den storvuxna kvinnan reser sig och lämnar bussen sätter sig en liten söt tjej i femårsåldern bredvid mig.. ..inte mycket till mur längre, men en viss trygghet, distraktion. Så fort lilltösen reser sig upp för att hoppa av bussen reser sig även kvinnan på andra sidan gången och sätter sig ner bredvid mig.. ..som för att inte riskera att någon annan ska ta platsen.

Jag fryser till is, Jempas skämtsamma kommentar om filmen Hostel börjar eka i mitt bakhuvud. Hon frågar om hon får titta på bilderna; jag visar de jag tagit, men de flesta håller inte någon som helst kvalité alls, särskillt inte råa i kameran.

Ukraina Stad eller by mellan Yalta och Sevastopol

Kvinnan presenterar sig som Natalia, vi pratar ryska. Hennes Engelska är om möjligt sämre än min ryska och jag frågar skämtsamt, men på fullaste allvar, om inte hennes pojkvän blir arg på mig när vi sitter där och pratar.. Hon svarar att det inte är hennes pojkvän, det är hennes bror. Jag lugnar ner mig och tänker att vi ändå är framme snart, då kan jag ducka undan utan att hon märker det.

Väl framme presenterar hon mig för sin skeptiske bror - Sasha (Alexander) - och frågar sedan om jag vill följa med till stranden. Varje muskel och varje sena försöker få mig att vända mig om och rusa iväg med min packning.. .."Ja, självklart, jättegärna!" hör jag mig säga.

Jag blev inte ens förvånad över att höra mig säga så, så gör jag jämt.. ..that's what I do, that's how I roll! Har aldrig kunnat låta bli att leka med elden Första gången jag brände ner ett gräsfält var jag sex-sju år, en då civil polis med skägg kom och tog mig i örat.. ..inga represalier, men under många år efter fick ångest varje gång jag såg en okänd man med skägg. Slutade jag leka med elden?

Inte då, ett par år senare blev det brandkårsutryckning när någon tände eld på skogen bakom huset.. ..ingen som såg, och inte var det jag och Kenta i alla fall.. När jag blev äldre började jag och Nicke att göra Molotov Coctails..

Burnt Out Punks korseld cross-fire

Nuförtiden manifesterar sig spänningssökandet genom nattpromenader genom ghetton, eller att göra allt som andra säger åt mig att jag inte borde göra.. ..eller att följa med främlingar fast jag ser alla tecken på problem.

Anyways.. ..jag tar min packning och hoppar på en buss som de föreslår, den går inte till en strand utan en pir, men det är vid vattnet, och det finns folk som badar där. Ingen idé att vara kräsen vad gäller stränder, det här är Sevastopol inte Yalta.. Sevastopol var tidigare bara tillgängligt för militärer eftersom det var en flottbas för Sovjetiska Svartahavsflottan, och några år till får ryssarna ha kvar sina båtar och ubåtar här, men sen är det game over.

Hur som helst så är vi på piren och jag drar upp dragkedjorna vid benen och helt plötsligt har mina backpackingbyxor blivit ett par shorts. Dagtid klarar jag inte av att ha jeans på mig, utan har mina Fjällräven-byxor, de är överlägsna allt, och var mina trogna följeslagare även under min Vietnam-turné. De är svalare, och torkar snabbare om jag tvättar dem eller om de blir blöta - och som jag svettas är det en välsignelse. Tishan åker också av vilket resulterar i en komplimang från Natalia, jag speglar den instinktivt och säger att hon också ser fantastisk ut..

Både ni och jag vet att hon är ute efter något i det här skedet; är det kameran, datorn, eller kanske plånboken? Hon har varit alldeles för hela tiden - trots att jag varit lätt avvaktande.

Ukraina Sevastopol vid vattnet stranden police polis parkeringsförbud

Vi väljer ut en plats i skuggan och Natalia springer iväg och byter om - kommer tillbaka i en bikini, redo att ta sig an havet.. ..det är bara det att hon inte kan simma, fast det fick jag först reda på sedan. Doppa sig gör hon i alla fall. Hon kommer tillbaka och ber mig komma med och ta ett dopp. Jag förklarar att jag är orolig över kameran, men hon säger att Sasha kan vakta den..

Hur tror ni man förklarar för en fantastisk kvinna att man inte litar på henne och hennes bror? Vet ni det så dela med er av er vishet, jag hade ingen aning.. ..och inte heller något språk att förklara det på. Jag lyckas i alla fall med hjälp av mitt engelsk-ryska lexicon att hitta ett ord för tillit som jag negerade. Får skamsköljningar när jag tänker på hur hon måste känt det när jag rakt ut sa att jag inte litade på henne och Sasha. Hon letade upp ett ord för att lita på sina kompisar..

Hon hade sattit sig på ena halvan av Sashas handduk medan vi diskuterat tillit.. ..with not so many words.. Jag erbjuder halva min handuk som en klen tröst för min verbala örfil. Hon börjar prata igen och helt plötsligt sitter vi där och missförstår varandra igen utan några språkliga möjligheter att reparera den förvirring vi skapat. Skratt och ruskningar på axlarna sopar alla missförstånd under mattan och så går vi vidare och pratar om nästa sak och hoppas att vi ska förstå varandra bättre när vi diskuterar det.

Ukraina Sevastopol - Hus med blåa fönster och lyftkran.

Sasha visar sig vara 27, Natalia 25. Hon gifte sig ungt.. ..alldeles för tidigt som hon sa. Hon är formellt gift, men skilsmässan igång. Svårt att förstå bakgrunden, har tillräckligt svårt att bara förstå vilka kontext vi rör oss igenom under diskussionerna. Hon säger sig vara jurist, och att hon håller på att skaffa sig erfarenhet.. ..förmodligen motsvarigheten till att sitta i ting - hoppas på att bli advokat. Sasha är polis enligt honom.. ..kanske, som sagt språket.  Jag litar inte på ett ord de säger, jag vet ju att så fort jag tittar bort kommer något försvinna.

Min fascination är dock total - Natalia fortsätter envist att prata med mig trots att vi inte förstår varandra, känns som om vi båda irrar runt planlöst - Lost In Translation. Inte ens med ett lexicon är det lätt att översätta mellan ryska och germanska språk eftersom uppbyggnaden av ord och meningar år så vitt skilda. Jag har lätt att förälska mig i personligheter; både manliga och kvinnliga. Natalia var en av dem. På grund av min fascination börjar jag halvt medvetet och halvt omedvetet att redan här spela spelet.

Efter en timme är det dags att smita iväg från stranden, Natalia och Sasha visar mig ett perfekt ställe att fota solnedgången - det är den solnedgången som varit på bilderna som jag visade i förra blogginlägget. Jag frågar om Sasha kan ta min väska (med min plånbok) medan jag fotar - han tar den välvilligt. De hade frågat flera gånger tidigare om jag ville ha hjälp med packningen, men jag hade nekat dem gång på gång.. ..jag kan ju inte lite på slumpmässiga utlänningar i ett främmande land. Jag fotar tills solen sjunker ner i diset borta vid horizonten, ca 10 minuter.

Efter fotosessionen frågar jag om de har lust att träffas efter att jag varit på hostelet; duschat och lämnat packningen. Trots tillitsdiskussionen och alla andra tusen andra anledningar till att de inte skulle vilja träffas igen svarar Natalia "Ja!". Hon har ingen mobiltelefon med sig till Ukraina, utan de har delat på Sashas, så jag får ett telefonnummer som jag verifierar via uppringning. Sen får jag ett bussnummer och en busstation som inte finns på Google Maps. "Det är bara att fråga någon" säger hon när jag påpekar problemet med att stationen inte finns på kartan. Lösningen på hur jag skulle hitta buss 110 var densamma.

Sevastopol - Bussnummer och busstation

Jag promenerar genom halva stan till mitt hostel - irrar runt lite eftersom ryska och ukrainska gatunamn oftast inte är desamma. Jag hade den ryska adressen till hostelet, men de flesta kartor har de ukrainska namnen. Sjukt förvirrande, men väl framme får jag en handduk som jag raskt begagnade efter en väl behövlig dusch.

Jag berättar för den australiensiska värden om min dag och han är lika skeptisk som jag. Jag ber om att få betala rummet direkt, och jag börjar leta efter plånboken. För dödspanik när jag inte hittar plånboken i väskan, helt plötsligt fylls min hjärna med snap-shots av hur jag hade låtit Sasha bära min väska.. ..jag tömmer väskan och säger till värden, "Fan, de har tagit plånboken".. ..värden ber mig titta igen, men det enda jag tänker på är att nu ringer jag upp Sasha och barsknar till! Behärskar mig och kollar igenom den tomma väskan, ser nu att plånboken ligger där - fastklämd mellan fodret, och näst intill osynlig.

När värden får höra att jag ska träffa dem senare på kvällen igen (klockan var redan nu 2100), ber han mig vara försiktig, och förklarar för mig att det absolut bästa som kan hända är att jag bara kommer få ta hela notan.. ..för det är bara så ryska tjejer är. Fylld av skam på grund av plånboksincidenten säger jag till honom att det kommer bli helt fantastisk och att det inte alls kommer bli något sånt, men lägger till att jag har råd att ta notan.

Jag försöker höra mig för med honom om busstationen, men varken han eller Google har någon aning om vart den ligger, däremot har han en idé om vart jag kan tänkas hitta 110:ans. Han är dock skeptisk till att jag skulle kunna hitta rätt, han underskattade mina fantastiska ryskakunskaper. Jag börjar promenera mot det han trodde kunde vara 110:ans hållplats.

Efter ett par frågor lyckas jag hitta till busshållsplatsen med hjälp av några ungdomar varav en av tjejerna, en 16-åring som pratar alldeles fantastisk engelska. Det visar sig att hon också är ryss, men i Ukraina på sommarlov. Hon studerar på en engelskspråkig skola och ligger därför ljusår före de andra ukrainska människorna. Natalia ringer upp mig och frågar vart jag håller hus - jag var lite sen som vanligt - och då kommer jag på den brillianta idén att räcka över luren till tjejen som får tolka. När de lagt på så kan hon raskt förklara för mig hur jag ska ta mig dit. Vi byter Fejsbook-uppgifter raskt innan min buss kommer och jag försvinner in i natten.

Ukraina Sevastopol ungdomar
Bästa tolkarna.. ..i alla fall nummer två från vänster!

Jag möter upp Natalia och Sasha följer med som förkläde, har äntligen kommit över oron över att de ska sno min kamera, plånbok eller något annat. Jag hade redan förlorat min plånbok mentalt, så jag var mer avslappnad. Var dock säker på att jag skulle få ta notan eller whatever.. ..men det är inte mer än jag förtjänat efter att hela tiden ha trott det värsta om dem.

Vi letar upp en restaurang som är öppen och beställer mat och dricka. Jag beställer samma speciella sorts rysk kycklingkebab som jag inte han ens smaka på i Simferopol.. ..men det är tydligen inte meningen att jag ska få äta den maträtten eftersom den var slut på den här restaurangen. Cesarsallad fick det bli, med vatten eftersom Natalia har något emot alkohol, Sasha tar det samma men vågar trotsa sin syster med en öl.. ..Natalia tar juice till sin sallad. Hon varken dricker, röker, eller äter på McDonald's.. ..lyckades aldrig luska reda på hennes laster. Förmodligen har hon en massa märken efter heroinnålar i armhålan eller nåt.

Natalia vill dansa med mig och säger att Sasha kan vänta vid bordet så kan vi komma tillbaka och betala senare.. ..jag är skeptisk och vill betala direkt. Motvilligt övertalas jag och vi går iväg för att dansa, men hon ville bara komma ifrån sin bror, så vi sätter oss vid vattnet några hundra meter bort och svamlar vidare utom synhåll från förklädet. Jag börjar nu bli mer och mer övertygad om att hon är en av de ryska kvinnorna man hör om som vill gifta sig för att komma ifrån ryssland.. ..och tanken att Natalia skulle vara just en sån har säkert slagit både en och två läsare. Jag spelar halvhjärtat med eftersom jag är den attention whore jag är.. ..och dessutom har jag frikort eftersom det är hon som utnyttjar mig.

Vid något tillfälle kommer jag på den brillianta idén att börja använda Google Translate's Android Application.. ..så via min mobiltelefon kan vi översätta vad vi vill säga, men om sanningen ska fram är den inte särskillt bra. Man kan förstå kontextet, men man kan ju inte skriva tillräckligt mycket på en mobiltelefon så att förvirring inte uppstår. Hur som helst så var det en rolig form av kommunikation som särskillt Sasha uppskattade eftersom han då kunde mobba oss för att vi skickade telefonen mellan oss.

När vi kommer tillbaka till Sasha har han betalat notan.. ..och vägrar låta mig betala min del av notan. Han ger upp när jag trycker ner 70 grivnas i Natalias handväska, och säger då att det bara kostade 50. När jag berättar för värden på hostelet om det här ser han chockad ut och kallar mig pionjär, det har tydligen aldrig någonsin hänt tidigare honom veterligen.. ..själv var jag lika chockad.

Ukraina Sevastopol Natt Måne Trådbuss elledning
Sängdags - Sasha var slut och ville sova, stackarn:)..

Nästa dag var mer avslappnad, vi träffades strax innan fyra och tog en turistbåt ut i viken som klyver Sevastopol i två delar. Viken är tillräckligt djup och lång för att ubåtar och större krigsfartyg ska kunna ta sig in och ut där. En speakerröst berättar om de ställen vi åker förbi, jag förstår knappt ett ord, men är fullt upptagen med att fotografera fartygen som passerar utanför.

Ukraina Sevastopol Krigsfartyg

Sasha filmar med sin kamera, Natalia verkar ganska blasé.. ..tror krigsskepp är mer för grabbar:). Natalia berättar att hon ska åka hem dagen efter - hennes bror ska åka iväg och köpa tågbiljetterna efter båtturen. Jag börjar allt mer och mer förstå varför hon viljat hänga med mig, varför hon tvingat sin stackars bror promenera runt genom staden i två dagar.. ..jag börjar förstå att hon gillar mig. Får lite panik, men stillar den - borde avblåst dejten ganska omgående.. ..men det var ju bara ett par timmar kvar innan vi skulle säga hejdå.

Ukraina Sevastopol - Blått hus med lyftkran från vattnet

När Sasha lämnar oss går vi och fikar, sedan bjuder hon mig på kanderade pop corn, har inte hjärta att säga att jag inte äter socker, så pop cornen får gå ner.. När Sasha går så beter sig Natalia mer och mer som om vi var på dejt, fy på mig som tyckte det var ganska roligt och oskyldigt lekte med. Jag rationaliserade det som att hon ändå kände till Karina, så länge jag sköter mig så är det cool.. ..vare sig det är juste mot Natalia eller inte. Det är kul när jag blir jagad av småtjejer.. ..som jag sa så är jag en attention whore!

Google Translata Samsung Galaxy S2 Date dejt
Natalia Google Translatar meddelanden..

Jag vet inte riktigt när under de här två dagarna som jag lyckades ta mig över tröskeln för att säkra min plats i helvetet, men jag känner att jag nog hade kunnat vara lite mindre flirtig, och lite mer distansierad. Jag kan vara ganska bra på att sälja in en dröm, något som var jätteroligt att kapitalisera på när man är singel, men som man kanske ska vara lite mer försiktig med när man är upptagen. Jag kommer dock aldrig kunna låta bli att flirta när jag träffar en vacker kvinna, och jag älskar att spela spelet, oavsett vad jag har för kort på handen.

Jag trodde ju dessutom att hon var ute efter att lura mig, så då kände jag ingen skuld gentemot henne när jag körde mitt race.. ..även om jag hade på känn att hon skulle halka dit på det, och när jag väl har börjat spela spelet blir det som ett tåg, omöjligt att stoppa när man har fått upp farten. Ofta är jag bra på det, med rätt person helt fucking fantastic. Med Natalia var jag tydligen det senare..

Flicka Kvinna i solnedgången
Fin bild på paraplyförsedda Natalia..

Helt plötsligt börjar Natalia gråta när vi promenerer förbi några marknadsstånd.. ..själv dog jag lite då. Jag kan ju inte ta sånt på allvar, men samtidigt så tog hon det på ganska stort allvar, så jag fick krama henne och säga att jag aldrig skulle glömma henne.. ..Ja, men kom på något bättre själv då.. ..skulle jag klappa henne på axeln eller? Hon svarar att hon aldrig kommer glömma mig heller..

Våra två senaste dagar börjar utspelas i hög hastighet i mitt bakhuvud och ju mer jag tänkte tillbaka på det desto bättre förstår jag att hon faktiskt blev kär i mig redan på bussen första dagen.. ..och jag hade ovetandes om detta tolkat alla dessa tecken som tecken på att hon försökte lura mig på ett eller annat sätt. Resultatet hade blivit att jag lurat in henne i min egna lilla fälla. Helt plötsligt från att själv ha sett mig som ett potentiellt offret blev jag nu elakingen.. ..inte en helt angenäm känsla.

Som en symbolisk gest så köpte hon en liten fin träkatt till mig som minne från henne. Karina kommer döda mig, men jag kommer behålla den.. ..och så länge som jag faktiskt inte agerade och gick vidare på flirten så känner jag att jag bara tänjt på gränsen, inte passerat den.. ..så Karina får faktiskt förlåta mig för att jag aldrig vet när det är dags att backa undan.

Träkatt katt i trä solrosor

Det är lite roligt att vara ett objekt för kärlek vid första ögonkastet.. ..men jag kommer nog ha en skamsen klump i bröstet ganska länge när jag tänker tillbaka på det här. Hade jag kunnat lite på henne från början och inte haft några fördomar så hade jag inte kastat bort en dag på misstänksamhet, då hade jag fått ett Svartahavetdopp medan Sasha hade hållit ett öga på mina grejer, och Natalia hade inte behövt höra att jag inte kunde lite på henne.

I en annan tid, i ett annat universum hade det kanske sett annorlunda ut, då hade vi säkert gift oss. Hon var sjukt häftig den där Natalia - vilken annan vuxen kvinna skulle Google Translatat i två dagar med en semesterflirt? Finns ingen anledning att ha det tålamodet som tjej.. ..det är killar som ska jobba. Äh, hon har glömt mig om en vecka, max två.. ..själv kommer jag få skamsköljningar över det här hela mitt liv! Kommer att ha brännt upp kattjäveln innan årsskiftet, tur att den är gjort av trä:)..

Dagens ord: Prokrastinering

Share written 2011-06-30 @ 23:05:03

Prokrastinera gör man när man skjuter upp viktiga saker - som exempelvis packning till en resa som ska vara i en månad - och iställer gör mindre viktiga saker som exempelvis, from the top of my head, bloggar... ...men jag har ju så mycket visdom att sprida!