Nu tror ni allt att jag är rik..

Share written 2011-07-14 @ 23:03:06

..tyvärr fanns det bara 50-lappar i automaten.. ..vilket gjorde så man inte fick ta ut mer än 2 000 grivnas.. Idiotiskt med tanke på att jag - som jag tidigare sagt - får betala 35 bagis för varje uttag jag gör..

'
Det är tyvärr bara 2 000 grivnas, typ 1 600 bagis..

..och det gjorde inget att jag missade lunchen..

Share written 2011-07-14 @ 19:53:01

..för på mitt nya hostel har jag redan blivit bjuden på middag två gånger:). Första middagen fick jag när jag kom hit. Den ansvarige för hostelet bjöd mig eftersom han hade lagat lite för mycket åt sig själv..

Schweiziske Fabian tar hand om hostelet medan ägaren är i Kiev några dagar.

Den andra middagen fick jag från en helt otrolig breakdancer.. Tittade lite på hans fejsbook videos, a-m-a-z-i-n-g! Han är här för att måla laglig grafitti, och dansa - han har missat poängen med underground hip-hop - man ska klottra olagligt och hitta på jävelskap, det är lite av poängen..

Nåväl, jag ska inte berätta det för honom!

Yalta verkar vara allt som Simferopol inte var, måste gå ut och fota lite ikväll och känna pulsen.. ..men först ska jag försöka hitta någonstans att ladda burken. Vill inte bli utan juice nu när jag måste blogga för er skull!

Bussresan som nästan inte blev av..

Share written 2011-07-14 @ 18:26:58

Jag hade precis köpt min bussbiljett vid Simferopols busstation. Kvinnan på andra sidan luckan sa något som lät som "Bussen åker 1640".. ..Jag var liksom ba: "Coolt lunchdags!".

Så jag sätter mig på ett kafé och ignorerar McDonald's - även om det är ganska gott och billigt, och mer av princip än hälsoskäl - och beställer in en kopp Caffè Americano.. ..eftersom jag är lite hungrig beställer jag också in en speciell sorts rysk kycklingkebab som jag längtat efter att få smaka..
..medan jag väntar på maten filosofierar jag på om det kanske är min kaffebrist som ger mig ont i huvudet, och mitt i de tankarna får jag för mig att granska biljetten. Jag vill ju få ett hum om vartifrån bussen går.. ..då får jag helt plötsligt syn på något som chockerar mig djupt!

Avgång 1440 - klockan 1640 kommer den fram. Varför sade tanten ankomsttiden???

Jag får lätt panik eftersom jag bara har minuter på mig. Jag skyndar mig in och betalar notan, innan jag ens har lyckats få min kyckligkebab.. ..20 kronor kärleksfullt tillredd kycklingkebab:(.. Rusar iväg och letar upp bussen och hinner med marginal med den. Måste sluta jäkta såhär till mina valda transportmedel!

Han in på bussen med marginal, borde kanske ätit kebaben?

Den här gången var det dock en stor muskulös man som fick stå ut med min svettiga lekamen, och han har säkert svettats offentligt också, så ingen oskyldig drabbades den här gången.

Älskar min S2:a - tack vare den kan jag plugga ryska på resan, pdf:er går också bra!

Dessvärre hade jag inte hunnit handla innan bussresan, så två timmar utan mat och vatten tar lite på krafterna. Särskillt när jag precis hade fått min lunch snuvad under näsan på mig.. ..kaffet svepte jag dock!

Taget på en kort paus, busschauffören poserar och ser manlig ut!

Men förr eller senare kommer man fram, och då möttes jag av en dödsbringande hetta, men ganska okej utsikt! Kommer komma mer foton under kvällen! Men nu ska jag ut och handla med min nya kompis från Hostelet!


Trevlig utsikt från busstationen!

Simferopol - Staden Gud glömde..

Share written 2011-07-14 @ 12:15:06

..men inte McDonald's. De har låtit staden förfalla och växa igen. Måste lämna den här livsdränerande hålan omgående! Yalta - here I come.. ..ska bara hitta buss och boende först.

Japp, gud har glömt den, men kanske är han på väg tillbaka?

..tillsvidare får McDonald's ta hand om staden!

Tricket är att inte planera att stanna här, utan sov bara en natt och dra vidare till Yalta eller till Sevastopol. Det finns bara ett hostel, och det märks, lite för dyrt och jag sov på en träbädd med två tunna madrasser på. Jag fick en handduk när jag kom, handduk. När jag hade den hängandes framför mig täckte den knappt fjongen.. ..och visst är jag välhängd, men det där var löjligt. Lakanen är ituklippta tygbitar, och täcket likaså.. ..de som jobbar här är dock snygga, men dryga.. ..behållningen är att de hela tiden fnittrar med varandra och springer och provar kläder vis spegeln. Fast alla dessa korta kjolar och urringade tröjor hade jag mer än gärna bytt mot ett glatt"Привет", eller ett leende, jag är inte kräsen.

Park stavas såhär.. ..och uttalas typ som det svenska ordet, fast lite längre a-ljud..

Jag tycker att det är lite äckligt att inga vattendrag är rena eller klara, utan överallt är de bruna, gråa, eller har så mycket skräp i sig så man inte ens ser vilken färg vattnet har. I parken fanns det gropar där de hade samlat upp skräp.. ..vore inte en vagn ett bättre ställe?

Det finns inget rent vatten, och inga rena vattendrag i den här staden..

De hade dock en badstrand, som inte var så populär, men det var nog den de refererade till i turistkatalogen när de påstod sig ha en strand som kunde konkurrera med Odessas, Yaltas, och Sevastopols! Tillhörande hink för sandslottsbyggande fanns det också. Jag tänjer lite på sanningen för storyns skull..


Här har vi badstranden, ligger en hink i vattnet om ni vill bygga sandslott!

Hittade den här våldtäktstunneln också, helt fantastiskt! Det i kombination med bristen av belysning.. ..fantasin skenar iväg, och det är inte Alla vi barn i Bullerbyn som ploppar fram..


Känner man sig ensam kanska man kan gå hit sent på natten när krogen stängts?

Man får lite medelhavskänsla här, allt som är halvfärdigt/halvrivet som folk sedan övergivit. Kring medelhavet brukar det handla om skatteregler, här är det bara pengabrist tippar jag på. Tokigt att det verkar vara så det blir när Kommunistdiktaturer/stater ska avregleras och bli mer civiliserade. Enligt Katja hade dock Slovenien klarat sig mycket bättre!


Vet inte om de bygger eller river, men det ser ut som om det har pågått många år!

Det här huset ser sjukt övergivet ut, förmodligen byggt för ca 10 år sedan, men sen kom väl ekonomiska problem eller något, och nu står det här helt öde utan att någon bryr sig om det. Lite längre planeringshorizont kanske?

Ingen ifrågasatte varför de byggde ett stort glashus mitt i ödemarken..

Nope, hit kommer jag inte tillbaka.. ..annat än för att hoppa på tåget. Kanske blir det dock en till natts sömn här innan dess, ska se vad tågstationen säger bara!

Resan till Simferopol

Share written 2011-07-13 @ 16:48:20

Jag blev sjukt stressad när jag upptäckte att klockan var 0515, och tåget skulle gå 0610. Fort in i duschen.. ..vilket var helt meningslöst med tanke på att jag duschat på kvällen innan och ändå skulle bli tvungen att rusa hela vägen till tågstationen. Det här gjorde bara så jag fick rusa ännu mer, och bli ännu svettigare.. ..men men vill ju inte vara som fransmännen..

Härligt nedgången betongklump..

Jag hade lyckligtvis packat iordning det mesta kvällen innan, men var ändå grymt oförberedd på att klockan skulle vara så mycket. Dessutom hade jag ju bestämt mig för att jag skulle fota en del hus på vägen till tågstationen, de som några timmar tidigare inte hade gjorts rättvisa på grund av nattens dunkel. Se gärna förra blogginlägget och jämför bilderna.

Kharkovs Katedral- Благовещенский кафедральный собор Харькова

Kharkovs Katedral - Благовещенский кафедральный собор Харькова

Jag var packad och klar att lämna hostelet 0530. Katja, som skulle låsa dörren efter mig, fick en rask hejdå-kram innan jag rusade ut. Nu började min jakt på tiden, det var en 3,3 kilometers promenad, med ca 4 minuters fotande.. ..med full packning, ca 25 kilo. Man kan ju räkna ut med bakdelen att det såg ganska mörkt ut.. ..men jag sprang som en gnu genom staden och lyckades - hör och häpna - med att komma dit 0558..

0558 - time to spare!

Himla tur att jag har löptränat så mycket som jag gjort på senaste tiden, annars hade det inte funnits en sportkeps att jag skulle klara det. Hur det gick till vet jag inte, men det var himla tur eftersom jag hade fått fel information om vilken plattform som tåget skulle gå ifrån, och det var inte jättetydligt var man hittade informationen heller. Fick leta runt efter informationsdisken som löste problemet åt mig.. Väl uppe på tåget så var jag svettig så det rann, kände hur dropparna släppte från armarna och hakan.

Vågad utsmyckning av huset.. ..med Sovjetiska mått mätt!

Vågade inte sätta mig ner förrän svettet självtorkat lite.. ..satt bredvid in söt liten tjej som förmodligen inte ville ha en svettig farbror bredvid sig. Gick i alla fall bra, hon kollade inte argt på mig en enda gång!

Simferopol - Tågstationen.. ..nu är jag här till sist, i den nedgångnaste hålan någonsin..


Simferopol imorgon..

Share written 2011-07-12 @ 18:34:18

Trots att jag var sent ute, och trots fulla tåg, så lyckades jag med charm, list, och enorm skärpa att fixa en biljett till Simferopol imorgon. Okej.. ..mest charm faktiskt! Säga vad man säga vill, men inte ens biljettförsäljerskor kan vara otrevliga när man ler och anstränger sig som jag gör för att prata ryska. Tåget var helt smockat, men tack vare att hon gav det där lill extra lyckades hon hitta en biljett på morgontåget.. ..ja, ni hörde rätt morgontåget. Jag vet inte riktigt hur det här ska sluta, men tåget går 0610 imorgonbitti, vilket innebär uppstigning 0445.. ..idiotier..

Rummet är inrett enligt Ruski Standard!

Självkart blev jag tvungen att fotografera Katja lite idag också eftersom hon klädde upp sig så fint. Den här tjejen kan stå och spegla sig i ett par timmar och bara byta kläder, fixa läppstiftet osv.. ..shit, tonårstjejer.. Om jag får en dotter så ska jag göra henne till en pojkflicka, fast det är i och för sig Katja; fast fortfarande smärtsamt fåfängt, egenkär och självupptagen.. But I like it, för det gör henne till en alldeles fantastisk modell, dessutom måste man ha respekt för en ensam tjej som har rest sedan början av maj, och ska fortsätta göra det till skolan börjar i Oktober. Dessutom är hon bara 19, so I'll cut her some slack..

Katja - Självupptagen 2.0, men jätterolig ändå!

Var ute och sprang idag igen förresten.. 11,54 km blev dagens löpning.. ..32 grader i skuggan. Tog mig strax över en timme, lite bättre än senast, men det var lite svalare idag också. Börjar känna av löpningen i benen mer och mer, kanske borde ta det extra lungt i tre dagar, istället för att springa varannan dag.

Min bloggbästis Jempa skrev förresten: "Hostel..... Det är sådär det börjar." Ni som sett filmen hajar, ni som inte gjort det rekommenderar jag att inte se den, bara äckligt splatter..

Jag fotade hela Kharkov idag..

Share written 2011-07-11 @ 21:18:04

..och med mig hade jag två helt fantastiska modeller som ställde upp på allt jag bad dem göra. Det här är en av mina absoluta favoritbilder, nästan som en skivomslag! Titta på arbetarna bakom, de håller på att river statyn. Klicka på bilden för att få se en större version!

Katja och Alexej ready to conquer the world, click to see a blown up version..

..och en bonusbild på Katja..

Katja - Ochin krasivaja:)..

Share written 2011-07-11 @ 15:29:56

Jag fick en glad överraskning när jag klev upp, det visar sig att det har flyttat in ny tjej och ersatt barnfamiljen som hela tiden ockuperade badrummet. Hon heter Katja och är jättetrevlig!

Katja - fantastisk tjej från Slovenien.. Nu kommer någon bli sotis;)..

Runt omkring Ukraina har de dessa täckta gångvägar..

Share written 2011-07-10 @ 17:55:00

..men det är bara i Kharkov som de har de där idiotiska stålbalkarna som går tvärs över marken. Dessa balkar, ca 4 cm tjocka tvingar alla med barnvagn och alla rullstolsburna att ta bilvägen istället. Hur tänkte de då? Man blir förbannad!

Mamman tvingas försätta sig själv och barnet för onödig fara tack vare balkarna...

Kanske är det för att man lättare ska kunna se hur full man är när man går vidare till nästa ställe, om man bara snubblar på vart tredje är det okej, men om man börjar snubbla på varje ska man kanske ta en taxi hem direkt. Äh, jag vet inte, jag bara efterkonstruerar..

Kharkovs himmel öppnades ovanför oss

Share written 2011-07-10 @ 15:38:43

Tänk om det hade regnat såhär när jag var ute och sprang, då hade det inte varit några problem att hålla tempot uppe.. Shit vad jag älskar regn, särskillt när det är stora härliga bamsedroppar som slår rakt igenom t-shirten när de landar. När man sedan kommer in så påmins man fortfarande av regnet vars droppar leker sig nedför håret, till halsen och vidare ner innanför t-shirten.

Ena sekunden gassande solsken, nästa skyfall..

Random text om poliser och militärer i Ukraina..

Share written 2011-07-10 @ 14:57:07

Under min löptur höll jag på att springa in på ett övervakat militärområde eller whatever men vände när jag såg militärerna som bevakade området. Då ropade de på mig och sa att det var lugnt, självklart fick jag springa in där.. ..så det gjorde jag.

Med facit i hand var det lite korkat, inte bara för att uniformerade människor där inne kollade skeptiskt på mig, utan också för att alla andra utgångar var blockerade. Jag hade ingen tanke på att kuta de två extrakilometrarna, som jag fick med mig bara för att jag sprang runt i blindo, på ett inhägnat område.. Jag lyckades dock till sist hitta en annan utgång.

Jag som inte ens hade med mig mitt pass, skulle kunnat bli onödigt tjafs på knaglig ryska om någon hade anat ugglor i mossen - not очень смешно. Gissar att jag alltid borde ha med mig passet, men jag orkar inte, jag ser lite slavisk ut, så än så länge har jag inte blivit stoppad för passkontroll av milisen. Har dock träffat och hört om andra som blivit stoppade för mindre förseelser, eller passkontroller. Då brukar man tydligen få böter som landar i polisens ficka..

Jag har blivit stoppad av polisen, men inte för passkontroll, men när jag har fotat. Då brukar jag bara prata lite ryska, och visa att jag förstår vad de säger, men sen spela fruktansvärt omedveten om att de egentligen vill att jag ska betala. Jag är ganska säkra på att de inte varken orkar eller vill släpa mig till polisstationen. Lättare att få en snabb slant från någon annan i så fall.. ..inte en enda gång har de blivit barska!

Solrosor - Exotiskt? Not anymore...

Share written 2011-07-10 @ 00:54:41

När jag var liten hade min dagmamma en majestätisk solros i sin trädgård. Det var den första solrosen som jag såg live, och jag tyckte det var sjukt exotiskt. Nu har jag blivit lite avtrubbad, och på vägen till Kharkov fick jag en total överdos.. ..oändliga fält med solrosor, så många att det bara såg ut som maskrosor hela bunten.

Sun Rose Overdose..

The Road To Kharkov

Share written 2011-07-09 @ 17:19:57

Kharkov är den eländigaste staden i hela den civilicerade världen.. ..helt och hållet baserat på att jämfört med i Odessa så är alla här så sjukt fula, svårt otrevliga, och ohemult dåliga på att ge vägbeskrivningar. Jag ska egenhändigt skriva om det här Hostelets vägbeskrivning eftersom jag tyckte ägarinnan var så fin när jag väl lyckades hitta hit.


I övrigt är det här hostelet ett klockrent val; hyfsat centralt, bra pris, mycket utrymme.. ..dessutom är jag själv för första gången på över en vecka, vilket innebar att jag tog mig några minuter att stressa av innan jag sedan sov några timmar får att återställa min obefintliga sömnbalans. Det funkade inte riktigt, men det känns lite bättre i alla fall.


Tyvärr träffade jag inga roliga människor på tåget, eftersom jag åkte en lite bättre klass den här gången. En tjej som arbetade förberedande för att bli jurist, typ den där trial perioden som man har innan man får bli jurist, sen en sur gammal gubbe som inte var sur egentligen, utan bara hade ett lite surt sätt. Vid ett stopp på natten träffade jag dock på en liten tjej med en hund.. ..eller det var hon som träffade på mig. Jag fotograferade spåren och tågen på stationen, och helt plöttsligt ser jag en tjej som ler brett och febrilt vinkar till mig.


Hon ville självklart vara med på bild, och klart jag ställde upp, medan hennes mamma övervakade:). Sen pratade jag och tjejen engelska med varandra, hon var riktigt bra, inte som de flesta andra av hennes landsmän, men det verkade som om de tillhörde en lite annan klass än de jag har sökt mig till.

Jättelik sin mamma, mamman var dessutom mjau-mjau, man ska vara singel på resor:)..

Nu ska jag ut och se staden, och handla lite..

Ta hand om er!

Kultureliten i Odessa

Share written 2011-07-08 @ 12:35:56

Igår träffade jag en balettregisör från Ryssland, en Ukrainsk filmskådespelare, en tarotkortsläsare och ett flertal andra människor som jag inte fick grepp om. Vissa av dem tillhörde ett kollektiv i centrala Odessa, andra kom in från sina sommarresidenser i belägna i andra delen av staden.

Nedgången dörr som döljer en museelik paradvåning.

Jag vet inte om en här bidrar till att förhöja de estetiska värdena på lägenheten, men den hade ett namn och förtjänades därför att fotograferas. Kommer dock inte ihåg namnet:)..

Jag ska också skaffa en skyltdocka när jag blir stor!

Väggmålningen gav en skön känsla av att man när som helst skulle kunna svepas med vart som helst, den känslan förstärktes ytterligare av att majaröken i lägenheten var så tät så det var omöjligt att inte bli lätt snurrig. Antingen var det den eller så var det den mängd brandy vi hade druckit.. I det här sällskapet drack man inte vodka - som the common people.. ..till mitt stora förtret:)..

En våg svepte helt plötsligt in över köket!

Jag tog knappt några bilder på folket, dels för att jag inte riktigt fick tillfälle i början, och dels för att de flesta satt och rökte maja nästan oavbrutet. Kan förstöra ruset lite om någon sliter fram kameran.. ..men vad vet jag?Dessutom pågick hela tiden intellektuella diskussionen, så täta att man inte vågade bjuda på någon som helst distraktion. Jag kom ganska nära en äldre man som var skådespelare, han berättade om sin hemmasnickrade religion, om Ukrainsk historia, och om hur Odessa skillde sig från Ukraina i övrigt.

En av de få människobilderna - på en hund.

Jag kände mig svårt malplacerad i den här überkulturella samlingen människor; inte bara språket var en barriär, utan även personligheterna, erfarenheterna, och vad vi normalt pratade om. Trots detta var det alldeles fantastiskt att få ta del av det här, och dessutom få sitta hemma hos riktiga Ukrainska människor.. ..även om det knappast var genomsnittsukrainaren som satt vid bordet:)..

Alla dessa gigantiska målningar, helt fantastiskt. Ta en titt på parketten också!

Skrivhörna - mycket mer autentisk innan de städade undan allt bohemiskt för fotot..

Men nu måste jag planera vart jag ska, och kolla om det går något tåg dit:).. Ja, jag har lovat mig att inte planera mer än minimalt, om man strukturerar upp allt och följer sin ursprungliga plan så missar man allt som var "ment to be".. ..okej, skitsnack, men hade jag stuckit till Lviv som jag planerat så hade jag aldrig träffat Vasiliy på tåget till Odessa.. ..and then this would never have been!

Undrar ni vad en prima ballerina gör klockan fyra på morgonen?

Share written 2011-07-07 @ 03:27:18

Vissa har pyjamasparty med mig, och då ser det ut såhär!
Dagens Oksana är balettdansös på Odessas Balett..

Hur lyckas jag?

Odessa by night - a slooow night!

Share written 2011-07-06 @ 16:16:13

Jag var duktig och sprang i Odessa igår, 11 kilometer blev det i segt tempo, dessutom lyckades jag tvätta mina träningsskor som luktade apa på grund av att jag hade sprungit i en superäcklig vattenpöl med död i eller något i Kiev. Dessutom sight-seeade jag lite runt om i staden, såg Operahuset bland annat.

Operahuset i Odessa framifrån - Inte ännu mörkt.

Operahuset i Odessa från sidan - Bilden gör inte den fantastiska byggnade rättvisa.

Framåt kvällen när Vasiliy hade blivit klara på balettskolan bestämde vi oss för att smita ut och titta på "Odessa by night", ganska dött en tisdag.. Jag fick i alla fall en historielektion på knaggig engelska medans vi promenerade runt i en mörk, men fortfarande otroligt vacker stad.

Тёщин мост - Mother in law bridge - gamla klassiska "hänglåsen på bron"..

Skillnaden på när en ukrainsk balettdansör och en kickboxarsvenne poserar blir väldigt uppenbar när man jämför bilderna såhär. Dessutom måste jag få tag på en våg, jag har blivit sjukt benig, måste veta när jag ska bromas upp. Jag vill inte dyka ner till 75, men det är lätt hänt här.

Balettdansören poserar..

Kickboxaren poserar..

Vasiliy är helt otrolig på historia, vilket var hans favoritämne i skolan, inte bara Ukrainsk historia, utan han har bra koll inom de flesta områden. Varje hus får ett liv och en historia med honom. Saker som jag bara läst om i min Lonely Planet fick ett helt nytt liv när man hörde hans ord.

Framåt natten bestämde vi oss för att sticka till nattklubbsstranden, Arcadia, där allt händer. Det hände trots det inte så mycket eftersom det bara var tisdag, så istället för att gå in på någon klubb satt vi och drack vodka och öl. Rätt vad det var så snubblade John in på stället, en kille jag kände sedan Kiev. Han var mycket stolt över sin alldeles för unga fru som är från Kharkiev, och jag säger inget så har jag inget sagt:).

Vasiliy, John och hans "Oksana".

Efter det var det dags att åka hem, och med en ninjas skicklighet fixade Vasiliy en taxi åt alla oss fyra med några invanda handviftningar. Svarttaxi här är det enda vettiga, till skillnad från i Sverige så är svarttaxi här MYCKET billigare än en reguljär taxi.

Ohemult med 35 kronor i uttagsavgift

Share written 2011-07-05 @ 15:00:24

Särskillt när man inte kunde ta ut mer än 800 kronor åt gången och jag då blev tvungen att ta ut två gånger. Brinn i helvetet alla banker.. Nåja, Cash Is King i Ukraina, inte ens affärer tar kort som standard, vilket är märkligt. Därför ska man alltid ha med sig en stor bunt pengar som man kan sprida runt omkring sig.

Shoppade lite idag. Hade medvetet tagit med mig ett par byxor för lite, och struntat i promenadskor, tog bara med mig träningsskorna, och idag fick jag äntligen tid för lite shopping. Jeansen är okej, men jag är inte helt nöjd med dem - min stackars rumpa ser alldeles platt ut i dem, men det är ju jeans, så de kommer forma om sig allt eftersom.. Det märkliga är att jag ser jättevälhängd ut i dem, i alla fall från sidan! Har inga problem med det dock, värre med rumpan..

Jag har gått ner i vikt, men jag har fortfarande rumpa, lovar!

Ett par skor har jag också varit i akut behov av, så när jag såg Miss Sixty så visste jag att jag skulle hitta något snyggt på Energiehyllorna, och det tyckte jag att jag gjorde!

My blue suede shoes.. ..minns ni den?

Dessutom så tog jag med min sunkigaste datorväska som jag planerade kasta när jag hittade en ny axelremsväska. Jag sliter ut ett par-tre sådana om året eftersom jag alltid packar dem för fulla med kamerprylar, dator, whatever.. Den här gången blev det en sån som mamma skulle köpt, en som ska tåla vad som helst..

När tredje världskriget avslutats så kommer den här ligga kvar oförstörd!

Tågresan - Kiev -> Odessa

Share written 2011-07-05 @ 07:45:48

Svettigt på tåget, smockat med folk. Börjar ställa mig in på att få åka ståendes de 14 timmarna tåget skulle ta på sig för att komma de knappa 50 milen till Odessa. Jag gick halvvägs in i den tågvagn där jag skulle sitta, utan att ha en aning om vilken plats som var min, eller om jag ens hade en. "Свободны?" frågade jag en "babushka" (бабушка - farmor, farfar, eller äldre kvinna). Jag visste att Свободны betydde fri, men jag har ingen aning om huruvida det betyder ledig, förmodligen inte:).. Hon förstod i alla fall vad jag menade och nickade och beredde plats åt mig.
Jag börjar genast prata med mina medresenärer som är lika kommunikationssugna som mig. Tricket är att använda mycket händer, och säga de få ord man kan så mycket som möjligt, och när man inte förstår varandra så tar man bara och byter ämne. Det viktigaste är inte att förstå varandra, utan det är att kommunicera - förbrödras.
Min packning lade jag under sätet - som man kan lyfta på - vilket är ett helt fantastsikt och säkert sätt att förvara dyrgriparna man har med dig. Inte ens om man sover kan någon sno ens pinaler, inte utan att först lyfta bort en.. I och för sig skulle jag inte vakna om någon gjorde det, men det vet ju inte kanaljerna om!
Jag började bli mer och mer nöjd över mitt val att åka tredje klass, inga turister. Turister åker inte tredje klass, folk som pratar engelska åker inte tredje klass, det visade sig dock inte vara ett problem, det gick så bra ändå!
En tjej söker sig trevande mot mig från en sittgrupp längre ner i vagnen, hon sätter sig bredvid och frågar på engelska vart jag är ifrån. Jag hade tydligen fel, det fanns en som faktiskt pratade engelska i tredje klass. Hon studerade språk i
Svettigt på tåget, smockat med folk. Börjar ställa mig in på att få åka ståendes de 14 timmarna tåget skulle ta på sig för att komma de knappa 50 milen till Odessa. Jag gick halvvägs in i den tågvagn där jag skulle sitta, utan att ha en aning om vilken plats som var min, eller om jag ens hade en. "Свободны?" frågade jag en "babushka" (бабушка - farmor, farfar, eller äldre kvinna). Jag visste att Свободны betydde fri, men jag har ingen aning om huruvida det betyder ledig, förmodligen inte:).. Hon förstod i alla fall vad jag menade och nickade och beredde plats åt mig.

Min packning lade jag under sätet - som man kan lyfta på - vilket är ett helt fantastsikt och säkert sätt att förvara dyrgriparna man har med dig. Inte ens om man sover kan någon sno ens pinaler, inte utan att först lyfta bort en.. I och för sig skulle jag inte vakna om någon gjorde det, men det vet ju inte kanaljerna om!

Grabbarna mitt emot - han till vänster kan vi kalla Totte..

Jag började genast prata med mina medresenärer som var lika pratglada som jag. Tricket är att använda mycket händer, och säga de få ord man kan så mycket som möjligt, och när man inte förstår varandra så tar man bara och byter ämne. Det viktigaste är inte att förstå varandra, utan det är att kommunicera - förbrödras. Killen på bilden ovan, som får heta Totte, bjöd mig på något han kallade för "Пирожок". Lite som en pirog, fast degigare, och friterad. Fantastiskt god, men jag tror inte man ska leva på sådana, smakade väldigt ohälsosamt.

Пирожок - degig pirog, den här utan fyllning.

Jag började bli mer och mer nöjd över mitt val att åka tredje klass, inga turister. Turister åker inte tredje klass, knappt någon som ens pratar engelska åker tredje klass. Inte ens det sista var ett problem, det gick så bra ändå! Jag skickade runt kameran och lät de som ville fota lite, och vi bjöd runt på den maten vi hade med oss. Vodkan vågade jag inte dyka på än, det fanns skyltar som sa att man inte fick dricka på tåget.

Yuriu Umanets och jag

Efter ett tag sökte sig en tjej trevande mot mig från en sittgrupp längre ner i vagnen. Hon satte sig bredvid och frågar på hyfsad, men inte fantastisk, engelska vart jag var ifrån. Själv ska hon börja studerade språk i Cherkasy, och hon var på väg till sina föräldrar för att hämta några viktiga papper för att kunna registrera sig på skolan. Hon börjar tolka lite försiktigt mellan mig och de andra passagerarna, och helt plötsligt har alla några ord att säga. Bland annat hoppar en kille som heter Vasiliy ner från sin liggplats.

Vasiliy och språkstudentskan - ansträngda men glada över att vara med på bild:)..

Vasilij studerar balett och koreografi i Odessa, sjukt coolt! Han heter Inger i efternamn, men än så länge har jag låtit honom leva i ovisshet om att han har ett tjejnamn som efternamn. Kanske berättar jag det för honom om han blir jobbig någon gång!

Det enda med tåget som egentligen inte var helt okej var toaletten, den lämnade en hel del att önska. Jag har varit på långresor med SJ under lumpentiden där pojkarna gått hårt åt toaletten, men aldrig såhär. Gör man nummer två på toaletten på bilden så dör man nog.. ..dessutom fick jag be Vasiliy om hjälp för att förstå hur kranarna fungerade. Det räckte dock att pinka för att få en nära-döden-upplevelse.

Gör man nummer två här så dör man..

Studentskan lämnade oss efter ett par timmar och tackade för att hon hade fått prata med oss, men det var ju vi som skulle tacka, hon var fantatiskt sällskap och en fantastisk tolk! Nu när vår tolk försvunnit blev vi tvungna att försöka prata utan hennes hjälp, och det var då jag bestämde mig för att smörja våra stämband lite.

Precisionsarbete att blanda grogg - tricket är att tågvakten inte får ana något!

Men den rätta smörjningen kom vi igång ordentligt och Vasiliy och jag bytte telefonnummer så vi kommer träffas mer i Odessa, han känner säkert en hel del balettdansöser som gillar att dansa och festa:)..

Vodkan går runt-runt-runt. Ett skepp kommer lastat.. ..med herpes!

Efter vodkan var vi lite fyllehungriga, vilken tur att vi kom in på en perrong och då hade 15 minuters paus. Där stod babushkorna i flock och sålde Пирожки, och självklart kunde jag inte låta bli. Prutade ner priset till tio kronor för tre och dessutom fick babushkan ställa upp på lite fotografier!

När hon log så syntes det mer guld än det fanns i Californien 1848

Ganska snart så splittrades vi; och jag, Vasiliy, och en storbystad tjej var de enda i vår grupp som skulle till Odessa. Därför hade vi gott om plats att lägga oss och sova de tre sista timmarna innan vi kom fram!

De bästa 22 kronorna jag någonsin har spenderat!

Tågresan från helvetet..

Share written 2011-07-04 @ 13:03:02

Att köpa inför tågresan från helvetet, eller 22-kronors trippen som vi också kan kalla den..

1 Flaska billig vodka så jag kan bjuda de andra resenärerna
2 Förpackningar saft/juice att svälja ner det med
Massa tilltugg att bjuda på
Någonting att äta som tål ett tag på ett varmt tåg


En bok (fast den har jag ju redan köpt:)..

Dessutom har jag kvar en rulle toapapper sedan Vietnam i min ryggsäck. Japp, sedan Vietnam (-09), oöppnad. Fina pojkar bajsar inte! Inte fina flickor heller, och det tog 35 år innan jag hittade en flickvän som inte heller bajsade, so she's a keeper..


Något annat ni kommer på som jag måste köpa? Lämna en kommentar så att jag inte missar någonting vitalt! Ska försöka hitta lite fler Voblas (de torkade fiskarna) till resan också..

Leviathan - Boris Akunin

Share written 2011-07-04 @ 01:04:15

Köpte förresten en rysk bok idag också, seriös bok.. ..tänkte läsa lite på tåget. Spelar ingen roll att jag inte kommer fatta något, jag kommer ändå lära mig läsa det krylliska alfabetet ännu bättre. Nu tar det typ fem ibland tio sekunder att läsa okända ord, och det är ju inte okej! Левиафан - på svenska Leviathan - heter den förresten, och den är skriven av en författare som heter Борис Акунин (Boris Akunin). Även här fick jag brilliera på ryska när jag skulle förklara att jag ville ha en ganska lättläst bok eftersom jag inte kan språket.

Earlier entries Newer entries